Döden har klor, näbb och vingar.
2011-12-06 23:23:00
DÖDEN HAR KLOR, NÄBB OCH VINGAR.
Jag är nära att trampa på den lilla fågeln där den ligger på trottoaren. Alldeles stilla, lite tuvig och hundraprocentigt död. "Jaha, är det såhär döden ser ut", tänker jag innan jag går vidare. Tänk, att livet kan sluta så. Abrupt på en trottoar någonstans. Helt bortglömd.
Det kanske inte är så fel egentligen. Man slipper tänka och känna. Man blir bara en kropp som ligger där helt stilla. Någon kanske stannar till och tittar på en, men annars är man helt ifred.
Livet nu är ändå inte särskilt spännande. Det tär mest. Gnager på en inifrån. Man kanske skulle göra som fågeln och lägga sig ned på trottoaren. Alldeles stilla, lite tuvig och hundraprocentigt död.
Jag är nära att trampa på den lilla fågeln där den ligger på trottoaren. Alldeles stilla, lite tuvig och hundraprocentigt död. "Jaha, är det såhär döden ser ut", tänker jag innan jag går vidare. Tänk, att livet kan sluta så. Abrupt på en trottoar någonstans. Helt bortglömd.
Det kanske inte är så fel egentligen. Man slipper tänka och känna. Man blir bara en kropp som ligger där helt stilla. Någon kanske stannar till och tittar på en, men annars är man helt ifred.
Livet nu är ändå inte särskilt spännande. Det tär mest. Gnager på en inifrån. Man kanske skulle göra som fågeln och lägga sig ned på trottoaren. Alldeles stilla, lite tuvig och hundraprocentigt död.
Det kanske inte är så fel egentligen. Man slipper tänka och känna. Man blir bara en kropp som ligger där helt stilla. Någon kanske stannar till och tittar på en, men annars är man helt ifred.
Livet nu är ändå inte särskilt spännande. Det tär mest. Gnager på en inifrån. Man kanske skulle göra som fågeln och lägga sig ned på trottoaren. Alldeles stilla, lite tuvig och hundraprocentigt död.
Kommentarer
Trackback
