Du-du-du-di-du-dum-dum-di-dum
2011-12-02 01:56:00
Jag vaknade och kände mig lugn idag, trodde nästan att jag var nära på stabil. Så jag tog på mig jackan och förde stegen mot biblioteket. Jag var ute efter nya ord att fylla min hjärna med, istället för dina som ekar runt där som studsande kulor. Väl inne på biblioteket vandrade jag omkring planlöst längs med hyllorna. Drog försiktigt ut en bok, läste på baksidan och satte sedan tillbaka den. Samma procedur om och om igen. Jag stod just och inspekterade en Harry Martinsson-roman när jag hörde den. Ringsignalen. Precis samma som du alltid hade. Och jag frös till is. Nokians envisa toner skar i mina öron. Den bekanta melodin fanns där, ton för ton. Det kändes som en hel evighet och den slutade aldrig ringa. Så jag släppte Harry Martinsson i golvet med en duns och sprang raka vägen ut.
Istället för dina ord som ekar i mitt huvud hör jag nu din ringsignal. Om och om och om igen som ett evigt myller.
Otroligt välskriven blogg - och väldigt lik min i formatet faktiskt. Skriver också till den jag älskar, med enda skillnaden att det inte har tagit slut mellan mig och honom som det tyvärr verkar ha gjort mellan dig och din älskling. Skriver inte heller så mycket om honom som du skriver om henne, men det är ju inte så konstigt om man ser till omständigheterna.
Ska nog börja kika in här regelbundet. Tills vidare önskar jag dig all lycka till och kämpa på! Någon dag tonar förhoppningsvis smärtan bort helt och hållet.
