Det handlar om dig. Bara dig.

Det är natt och jag borde sova. Jag har sedan länge lagt huvudet på kudden och försökt sluta ögonen. Men varje gång jag blundar dansar det innanför ögonlocken. Det är färger, ljus, bilder. Som ett enda flimmer som hindrar mig från att göra det jag allra helst vill göra. Som förstör den enda lugna stund jag har, det enda tillfälle där du inte upptar all min tanketid. Eller där jag åtminstone inte är medveten om att du gör det.

Jag går upp. Överväger att dunka huvudet fem gånger i betongväggen för att stänga av tankarna och slockna. Men det sitter en Bob Dylan-affisch där som jag faktiskt inte vill förstöra. Så jag vandrar vidare ut i köket, hittar tablettkartan och trycker ut en Stilnoct. Sväljer ner den med vatten. Godnatt.