Ett par blå converse, en röd scarf, The Great Gatsby, ett par hörlurar...
2011-11-30 01:09:24
Jag har en låda med dina saker hemma hos mig. Dagen efter att du bestämt dig för att lämna mig samlade jag ihop dem och lade i en kartong.
Jag skickade ett meddelande till dig.
Du får hämta dina saker här hos mig om du vill.
Inget svar.
Nästa dag skickade jag ett nytt meddelande.
Du behöver inte ens prata med mig när du hämtar dem. Jag kan bara räcka över kartongen.
Inget svar.
Jag gjorde ett sista försök.
En kartong med dina saker i står utanför min ytterdörr. Ta den om du vill ha den.
Inget. Jävla. Svar.
Din tystnad frätte små, små hål i min bröstkorg och då visste jag inte ens att den skulle pågå för all evighet.
Jag plockade in kartongen från trapphuset. Tänkte att jag vill ju inte vara en sådan som skräpar ned. Och nu står den här. Bredvid min säng. Och påminner om dig.
:/
hemskt.
Tystnaden är det verkligen det värsta straffet, att inte veta vad den andra tänker eller känner. Tänker h*n på mig. Är jag något som lämnades enkelt. Har jag lämnat spår? - Usch, Jag vet vad du går igenom. Jag känner med dig.
